DJ /rupture (US)

Just ja, vi kanske borde skriva något här någon gång så att det i alla fall ser ut som att vi bryr oss om saker som är lagom – vilket vi gör, åtminstone lite. Vi har dessutom försökt muta våra vänner på Top Five Records för att se om de kan skriva ihop något om Roadburn Festival 2015 som gick av stapeln för någon vecka sedan, så förhoppningsvis får vi vår första gästskribent inom en inte alltför avlägsen framtid.

Vi har haft öronen på denne Jace Clayton, mer känd som DJ /rupture sedan vi upptäckte det fantastiska skivbolaget Violent Turd, en sublabel till Tigerbeat6, som, enligt ryktet, sattes upp för att Kid606 skulle kunna släppa mer tvivelaktig musik som bröt mot diverse amerikanska copyright-lagar. Bland släppen på Violent Turd hittar vi den fantastiska Shotgun Wedding-serien, och på första skivan i serien, The Bidoun Sessions (2004), finner vi just DJ /rupture, tillsammans med Mutamassik, i en mix där arabisk folkmusik möter modern elektronisk musik. I DJ /ruptures del av skivan mixas musik från det marockanska bandet Nass El Ghiwane med elektronika från Dabrye, dancehall från tyska Seeed, popmusik från Kelis, och breakcore från japanska Ove-Naxx. Och det är just det här som är det fantastiska med DJ /rupture, och hela konceptet som sattes för Shotgun Wedding-serien med denna skiva, den spridda blandningen av genres, och hur väl allting flyter ihop tillsammans.

DJ /rupture slog dock igenom redan 2001 med en egensläppt mix, Gold Teeth Thief (Soot Records), och precis som med The Bidoun Sessions så rör /rupture sig obehindrat mellan olika genres, takter och tonarter; och det här i en tid före den digitala DJ-revolutionen som vi sett under senare år med automatisk taktmixning och diverse effektknappar. Hela mixen är gjord på tre vinylspelare, och visar upp Jace Claytons fantastiska färdighet i att manipulera musik på hans villkor. Gold Teeth Thief är det perfekta exemplet när man försöker påvisa DJ-kulturens konstnärliga merit för folk som envisas med att hävda att det är enkelt att vara DJ då man bara spelar andras musik.

Jace Clayton är en fantastisk konstnär som har rört sig från att vara en vanlig DJ med exceptionell talang, till att arbeta med poeter, videokonstnärer, klassiskt skolade musiker, samtidigt som han skriver och är politiskt engagerad – det sistnämnda är ändå ganska tydligt i hans mixar då den finkulturella världsmusiken möter den smutsiga klubbmusiken från väst i någon form av globalt och gränslöst experiment i CD-format. En lätt avundsjuka infinner sig ju mer man läser om honom och vad han åstadkommit; och se där, han har till och med producerat en tribute-skiva under sitt egna namn till kompositören Julius Eastman – detta ska vi efterforska mer i.

Och det bästa av allt, flera av DJ /ruptures mixar är tillgängliga för nedladdning på hans hemsida.

Annonser

Om m+w

Lagom.nu; en kulturblogg som är så omoraliskt lagom att den bara kan skrivas på svenska.
Det här inlägget postades i Lost och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s