Célia (BRA)

Det är så förbannat varmt så allt vi kan göra är att ligga hemma och lyssna på techno, bonk, bonk, det är fan det enda vi orkar, fyra/fyra-takter, ingen soul, ingen funk, ingen swing, bara fyra/fyra raka, fasta takter. Fast det är inte därför vi är här?

På senare år har det blivit galet, om inte ens fruktansvärt, trendigt med Brasilianskt 60- och 70-tal bland musiknördarna. Vi vet inte riktigt vem vi kan skylla på, men vi är relativt säkra att både Madlib och Egon är inblandade på något sätt. För oss började det med samplingar, som allt annat nu för tiden, det var något funkigt, jazzigt, och brasilianskt som dök upp hos både Metal Fingers (MF DOOM) och Dr. Who Dat?, båda hade samplat den relativt bortglömde Arthur Verocai. Det dröjde inte länge innan Verocai återupptäcktes, en reissue av skivan släpptes, och vi plockade upp denna reissue, vilket är något av det bästa vi har gjort – eller ”bästa” är kanske ett stort ord för sammanhanget, men det är i alla fall inget vi har ångrat, inte för att det är många skivköp vi ångrat, men ändå, ni förstår.

Sedan började vi gräva lite mer i Arthur Verocai, och det dröjde inte länge innan vi upptäckte Célia, vars debutskiva är producerad av Verocai, och det finns en möjlighet att andra är det med. Andra skivan innehåller även en cover på Verocais Na Boca Do Sol; utöver att Célias version av låten har en galet fin fuzz-gitarr i inledningen, så låter den helt annorlunda, men samtidigt så låter den fruktansvärt lik originalet. Originalet är lite mer slät, lite mer slank, och har en manskör, medan Célias är mer jazzig, plus, ni vet, en kvinnlig sångerska. Vi tycker verkligen om Verocais musik, men fan, kan det vara så att vi tycker att Célias version av Na Boca Do Sol är snäppet vassare ändå, det är svårt det här. Célias version dök även upp på Madlibs mix-skiva Flight To Brazil (Madlib Invazion, 2010).

Överlag så är Célia väldigt varm och jazzig – stundvis är det inte så svårt att tänka på Monica Zetterlund (som vi har fått en puss av!) – samtidigt som hon har en massa brasilianskkrydda i det hon gör. Det här är verkligen perfekt musik för att ha med sig när man ligger och degar i värmen och technons rakhet är för mycket.

Célia har gjort fyra album, samtliga heter Célia. Här nedan finner ni hela första skivan, bilden där uppe är omslaget på andra skivan, båda går på mellan 1000-2000 kronor om man vill ha dem på vinyl – vi har inte sett något om någon reissue under vårat tafatta researcharbete för detta inlägg.

Annonser

Om m+w

Lagom.nu; en kulturblogg som är så omoraliskt lagom att den bara kan skrivas på svenska.
Det här inlägget postades i Lost och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s