Oscar Acosta (US)

Vi har alla sett Fear and Loathing in Las Vegas, vissa av oss har till och med läst boken (och andra av oss har gjort än värre saker med boken), och vi samtliga har fnissat, i vissa lägen till och med skrattat högt, åt Raoul Dukes (Johnny Depp i filmen) och Dr. Gonzos (Benecio del Toro i filmen) eskapader. Men långt ifrån alla som sett filmen vet att Raoul Duke är – eller var – en verklig person, Hunter S. Thompson, ännu färre vet att Dr. Gonzo var också en verklig person, vi vet, det är lite svårt att greppa, men han hette i alla fall Oscar Zeta Acosta. Logiken säger dock att om Hunter S. Duke var en verklig person så var även Oscar Gonzo det, så se till att greppa det.

Nu när vi har konstaterat Acostas existens så borde vi kanske förklara varför han dyker upp här; han är – var (han försvann 1974) – fantastisk. Fast vi bör nog gå lite djupare i det hela. Som person verkade han ha varit påfrestande fantastisk, Hunter S. Thompson skrev det här efter Acostas död:

Oscar was not into serious street-fighting, but he was hell on wheels in a bar brawl. Any combination of a 250 lb Mexican and LSD-25 is a potentially terminal menace for anything it can reach – but when the alleged Mexican is in fact a profoundly angry Chicano lawyer with no fear at all of anything that walks on less than three legs and a de facto suicidal conviction that he will die at the age of 33 – just like Jesus Christ – you have a serious piece of work on your hands. Especially if the bastard is already 33½ years old with a head full of Sandoz acid, a loaded .357 Magnum in his belt, a hatchet-wielding Chicano bodyguard on his elbow at all times, and a disconcerting habit of projectile vomiting geysers of pure blood off the front porch every 30 or 40 minutes, or whenever his malignant ulcer can’t handle any more raw tequila.

Tråkigt nog, är Acosta mest ihågkommen som advokat, vilket Thompson påvsar i sin nekrolog, men Acosta var även en formidabel författare. Han skrev två romaner: Autobiography of a Brown Buffalo (1972) och The Revolt of the Cockroach People (1973); samt en samling med kortare verk och essäer, The Uncollected Works (1996).

Båda romanerna är mer eller mindre semi-självbiografiska och handlar om om Acostas uppväxt, rasism gentemot mexikan-amerikaner, Los Angels under 60-talets raskravaller, och hans tid som advokat för delar av Brown Berets, en brown-berets-1organisation som påminde om Svarta Pantrarna, fast snäppet mer våldsamma och extrema. Böckerna är fina tidsdokument över hur mexikan-amerikaner behandlades i USA, och vad som hände i Los Angeles under 50- och 60-talet. Samtidigt som de är intressanta historiska texter eftersom mexikan-amerikanernas historia inte är en av de mer kända delarna av USAs historia, som Svarta Pantrarna är.

Nu var det visserligen år och dagar sedan som vi läste böckerna, och anledningen till varför vi skriver det här är mest för att vi ska få visa videon som finns lite längre ner, samt säga det här: vi har läst mängder med böcker under årens lopp, men första stycket till Autobiography of a Brown Buffalo är antagligen det bästa, och mest utlämnande, inledande stycket vi någonsin läst, och ni ska få ta del av det stycket här:

I stand naked before the mirror. Every morning of my life I have seen that brown belly from every angle. It has not changed that I can remember. I was always a fat kid. I suck it in and expand an enormous chest of two large hunks of brown tit. Possibly a loss of a pound here, a pound there? I put my hands to the hips, sandbaked elbows out like wings, and turn profiled to the floor-length reflection. I tighten, suck at the air and recall that Charles Atlas was a ninety-nine pound weakling when the beach bully kicked sand in his girl friend’s pretty face. Perhaps my old mother was right. I should lay off those Snicker bars, those liverwurst sandwiches with gobs of mayonnaise and those Goddamned caramel sundaes. But look, if I suck it in just a wee bit more, push that bellybutton up against the back; can you see what will surely come to pass if you but rid yourself of this extra flesh? Just think of all the broads you’ll get if you trim down to a comfortable 200.

Fantastiskt va? Och nu till videon, Acosta läser ur The Revolt of the Cockroach people.

Och nej, han var inte samoan, som tidigare påståtts; han var chicano! VIVA LA RAZA!

Annonser

Om m+w

Lagom.nu; en kulturblogg som är så omoraliskt lagom att den bara kan skrivas på svenska.
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s