Jim Sullivan (US)

De senaste fyra åren (det var drygt fyra år sedan som vi tog upp last.fm igen, så för korrekthetens, och ärlighetens, skulle nöjer vi oss med fyra år i den här inledningen – fast, ska vi vara snäppet ärligare så har vi nog inte scrobblat alla vinylskivor vi spelat under dessa fyra år heller, så…fan, men den här skivan ligger nog i topp där med, såatteeeh…) så är det ingen annan skiva som vi har lyssnat på så många gånger som Jim Sullivans skiva U.F.O. (Monnie,1969; Light In The Attic, 2010).

ufoTror att det var U.F.O. som startade vår kärlek för små privatpressade skivor, och med åren skulle det dyka upp flertalet obskyra privatpressar i vårt arkiv, men få skulle skulle tas emot så som vi tog emot U.F.O.. Dock måste vi erkänna att vi lyssnade igenom skivan först när vi fick den, sedan arkiverades den och försvann i ett halvår, men efter det att vi återupptäckte den så släppte vi aldrig taget om den igen, det är nog få album som vi har tagit till oss så hjärtligt.

Skivan är strax under 29 minuter kort, men dessa 29 minuterna, ack så underbara. Musiken kan nog klassas som folkrock, eller psykedelisk rock, men över hela skivan ligger ett melankoliskt skimmer som bara, som bara, som bara är så alldeles underbart, de inledande stråkar på första låten sätter känslan för resten av skivan. Sorgsna texter om den eviga resan, om kärleken, om utomjordingar, om magi, och så vidare. Tematiskt sett så känns skivan väldigt 60-tal, väldigt mycket ”hippie” så att säga. Men det är något som gör att skivan står ut något mer; är det det faktum att delar av The Wrecking Crew, en grupp med studiomusiker som bland annat hjälpte Phil Spector att ta fram det legendariska Wall of Sound-ljudet, är med på skivan, något som många anser vara konstigt, nej, mystiskt, eftersom skivan var en så liten produktion och The Wrecking Crew var inte de billigaste musikerna att ta in; eller är det Jim Sullivans röst och gitarrspel som gör skivan; eller är det all mystik som rör sig runt Jim Sullivan, för mer mystik finns det, mycket mer, som gör skivan det den är idag?

jim-sullivan-3Mystiken vi pratar om, förutom The Wrecking Crews inblandning, är Jim Sullivans försvinnande. Privatpressen på U.F.O. släpptes 1969, men Sullivan lyckades aldrig sälja skivan till de stora bolagen. Sullivan verkar ha varit den klassiska lidande konstnären, han slog aldrig igenom och någon stal musik från honom, vilket ledde till att han började dricka. Ingen vet riktigt vad som hände, men den 5e mars 1975 så försvann Jim Sullivan utanför Santa Rosa, New Mexiko. En trött Sullivan blev stoppad av en polis som ville att Sullivan skulle ta in på ett motell för att vila, vilket han gjorde, La Mesa Motel. I polisrapporten om Sullivans försvinnande konstaterar de dock att sängen var orörd. Ingen vet vad som hände efter att Sullivan hade checkat in på motellet, men det finns fler rykten och berättelser: han blev mördad av Gennettis-familjen som hade kopplingar till maffian i Chicago; han gick bara ut i öknen; han blev kidnappad av utomjordingar, det här är antagligen mer kopplat till skivans titel än sanningen, vi menar, kom igen, utomjordingar.

Berättelsen om Jim Sullivan skulle antagligen tagit slut här, och hans musik förträngts ur vårat kollektiva minne, om det inte vore för musiknördarnas skull. En viss Reynaldo på musiksidan Waxidermy hittar en Sullivan-skiva och skriver om den och fascinationen över att det finns fler versioner av skivan och att dessa versioner låter så pass olika, det är två helt skilda skivor nästan, samtidigt som han inte hittar någon som helst information om skivan, eller ens andra kopior av den, detta var i januari 2006. I mitten av maj 2008 så dyker det upp ett inlägg till artikeln, inlägget börjar: ”I was thinking about my friend Jim Sullivan and decided to google his name. I found this site and not much more.” Inlägget fortsätter med att berätta historien vi berättade ovanför, om hans försvinnande. Tack vare att någon kommenterade på det Reynaldo skrivit, så börjar Matt Sullivan (vilket sammanträffande!) på skivbolaget Light In The Attic nysta i berättelsen, det hela resulterar i en fantastisk artikel om Jim Sullivan och Matts jakt på honom. Det hela påminner en del om berättelsen om Sixto Rodriguez som svenska Malik Bendjelloul berättar i dokumentären Searching for Sugar Man (2012), och vi finner ett sammanträffande här med då Matt och hans skivbolag gjorde reissues på Rodriguez fyra år (se där, där kom fyra år in igen) innan dokumentären kom. Light In The Attic producerade även en kort dokumentär om Jim Sullivan i samband med återutgivningen av hans skiva.

Annonser

Om m+w

Lagom.nu; en kulturblogg som är så omoraliskt lagom att den bara kan skrivas på svenska.
Det här inlägget postades i Lost och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jim Sullivan (US)

  1. Ping: Shelagh McDonald (UK) | Lagom.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s