Burial-kloner

Hej, precis som alla andra normalt funtade människor så älskar vi Burial, men ibland vill man faktiskt ha något annat, men som ändå är lite lika. Så här kommer tre artister vars musik påminner om Burial.

Clubroots självbetitlade debutalbum (Lo Dubs, 2009) kom 2009, tre år efter Burials självbetitlade debutalbum (Hyperdub, 2006), och som en sann klon så finns det väldigt många likheter i ljudbilden. Fast vi tycker att Clubroots sound är något kantigare och fulare än Burials, det känns som att musiken har något hinder framför sig och behöver hålla tillbaka, medan Burials musik har ett med naturligt flöde som rör sig obehindrat framåt – Clubroot känns helt enkelt mer klaustrofobiskt och instängt på något vis, men det har självfallet sin charm med. Clubroot har hunnit med att släppa 3 skivor, samtliga är fantastiska, samtliga självbetitlade, och samtliga är släppta på bolaget Lo Dubs.

Eleven Tigers har släppt två album, Clouds Are Mountains (Soul Motive, 2010), och det självsläppta albumet 111 (2011). Där både Burial och Clubroot har en stark återkoppling till urbana miljöer och storstäder i sin musik, så är det en total frånvaro av denna känsla i Eleven Tigers musik, speciellt den första skivan, det kan kanske ha något med att Eleven Tigers är född och uppväxt i Litauen medan Burial och Clubroot både är britter – finns en fantastisk intervju med Flying Lotus där han säger att han aldrig förstod Burials musik tills han besökte London för första gången, och det känns lite som det ligger något i det i både Burial och Clubroots musik, till skillnad mot Eleven Tigers, som känns mer – naturlig? Vi vet inte om naturlig är rätt ord, för känslan är inte direkt naturlig som i organisk, mer bara som en frånvaro av storstad.

Desolate, även känd som Sven Weisemann. Samma sak här, musik som påminner väldigt mycket om Burial, självklart eftersom det är dagens tema, men ändå lite annorlunda. Desolates musik är än mer åt ambient-hållet än de andra nämnda artisternas, men samtidigt är det nog han som stundvis fångar Burial-soundet bäst, samtidigt som det även är han som låter mest annorlunda, just på grund av att han närmar sig ambient-genren mer än de andra. Weisemann har släppt två album under namnet Desolate, The Invisible Insurrection (Fauxpas Musik, 2011) och Celestial Light Beings (Fauxpas Musik, 2012)

En intressant iakttagelse, så här avslutningsvis, är att samtliga av klonerna har låttitlar som påminner starkt om låttitlar från ambient och new age-genren; Clubroot: Embryo, Lucid Dream, Talisman, Orbiting; Eleven Tigers: Ocean, Sparkles, Thesis, Wind; Desolate: Ambrosia, Imagination, Aviance, och så vidare. Och en snabb jämförelse med några väl valda Burial-låtar: Homeless, U Hurt Me, Wounder, Broken Home, Gutted. Okej, visst, denna jämförelse skulle aldrig överleva en akademisk granskning, som sagt, väl valda titlar, men det känns ändå som att det ligger något i det hela, för Burials musik är väldigt sorgsen, medan de andra har en större känsla av något upplyftande, något Enya-eskt över det hela, helt enkelt. Samtidigt känns det som om det finns en djupare berättelse i Burials musik, en berättelse om kärlek och förlust.

Även om vi tycker att originalet är bäst, så är dessa artister väldigt värda att kolla upp.

Annonser

Om m+w

Lagom.nu; en kulturblogg som är så omoraliskt lagom att den bara kan skrivas på svenska.
Det här inlägget postades i Lost och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s